Den hängdes träd ; Vårt behov av tröst är omättligt

Du skulle inte ha skrattat, tänkte han, vad som helst annat. Han ledde dem uppför en brant stigning, genomkorsad av raviner, belamrad med stenblock. Blockens ryggar stack upp ur snön som kurande djur beredda till språng. De klättrade över hala vassa stenar, rispade skidorna, slant med stavarna. Den intensiva kölden frös ner hans hetta. Jag måste återerövra henne, tänkte han nu, en bit i taget. Karl ser hur de två tittar på varandra, hans fru Mona och ...